|
"Enduro" - spanska för uthållig. Det fick jag idag lära mig med besked idag.
Lördag morgon klockan 05:00, jag vaknar motvilligt av att klockradion går igång och masar mig sakta ur sängen. Efter frukost packar jag ihop alla pinaler jag skall ha med och går ut i garaget. Jag skall köra min första endurotävling någonsin (första MC-tävling någonsin faktiskt), första deltävlingen i Östra Open 2005. Och eftersom tävlingen går i Bergby en bit ovanför Uppsala, blir det till att gå upp tidigt, ugh...
Björn C (som lett mig in på detta) ringer hurtigt vid 06:30 och frågar om jag är på väg... Jodå, jag har precis lastat allting och rullat ut ifrån garaget. Han ligger lite före på väg upp och vi sammanstrålar senare på parkeringen. Det första jag gör där är att hålla på att sätta bilen i en bäck, jädrar vad halt det var i lervällingen på åkern där vi parkerar. Hmm, jag börjar fundera på hur det här skall gå men Björn försäkrar att det inte är något problem med fästet med dubbdäcken, så jag får väl lita på honom.
Efter anmälan, toalettbesök, påklädning, ytterligare ett toalettbesök (nervöst det här...) och förarmöte är det dags att ställa upp för starten. Jag kör motionsklassen upp till 39 års ålder och har fått nummer 50, d.v.s. jag startar rätt så tidigt. Fem personer startar samtidigt och när jag precis kommer fram till startlinjen ger KTMen ifrån sig ett enormt vitt rökmoln, den kokar.
"F-n, vad göra nu?" hinner jag precis tänka när starten går. Jaha, ok, jag startar väl så får den kyla ner sig av fartvinden, så får jag hoppas på att inte allt för mycket kylvatten kokat bort. Jag släpper iväg de fyra andra, som startade samtidigt som mig, och känner på underlaget lite. Det greppar faktiskt väldigt bra med dubbdäcken även om det sladdar lite när man vrider på. Fylld av självförtroende gasar jag på lite och hinner i de första svängarna på ängen ikapp en av de andra som startade med mig. Hornen i pannan ploppar ut snabbare än snabbt och jag skall bara förbi honom. Efter några kurvor med bättre spårval är jag förbi. Yes!
Härligt, det här känns ju bra! In i första skogspartiet känns det fortfarande bra, sedan börjar det studsa grymt mellan stenarna, spåren, rötter och träd, direkt resulterande i mjölksyra i underarmarna. "Uthållig"? Mja... Jag blir tvungen att vila lite när jag kommer ut på ängen igen och blir omkörd av han jag körde om tidigare... Efter att ha pustat lite ger jag mig in i skogen igen. Kul! Men det studsar vidare och min körteknik, styrka och kondition är nog inte tillräckligt bra, för jag blir dödstrött på nolltid. Min målsättning för tävlingen var att ta sig runt ett varv och komma med i resultatlistan och det SKALL jag bara klara av, så jag kämpar vidare.
Spåret är faktiskt riktigt fint i skogen, lite lerigt på ytan men det är hårt under och dubbdäcken fäster bra. Ute på ängarna är det klart lerigare men även finns det fäste under leran. De öppna svängarna på ängarna får jag till riktigt bra men de steniga partierna i skogen fixar jag inte riktigt. Dubbdäcken halkar mellan stenarna och hojen ändrar plötsligt riktning och jag får inte till något flyt. Jag fastnar faktiskt inte någon gång och jag vurpar inte heller (även om det är nära några gånger...) men det går inte så snabbt.
Av och till är spåret ganska trixigt. I en högersväng upp över en vall gäller det att ta det lugnt, för till vänster sluttar det mycket brant nedför ett par meter ner till en bäck. Där låg det enligt rapporter några hojar senare under tävlingen. På ängarna korsar vi ett antal diken på smala träbroar och jag håller på att göra bort mig ordentligt vid en passage. Precis innan ett dike tar man sig över en liten kulle och precis bakom kullen svänger spåret lätt höger och där är diket. Jag ser inte diket. Förrän det är rätt så sent, nästan för sent. Jag hinner ändra precis så mycket riktning på hojen som behövs för att köra på kanten på bron och sedan gasar jag järnet för att få upp framhjulet. Hade jag missat bron helt hade jag bokstavligt stått på näsan (med hojen över mig) i diket... Puh! Några stenpartier är riktigt trixiga men genom ett stort stenparti väljer jag rätt spår och dessutom funkar tekniken hyffsat så jag studsar igenom utan några större problem faktiskt. Det känns lovande!
Jag bestämmer mig senare på varvet att inte ens försöka köra ett varv till, jag är nöjd om jag tar mig ett varv (tävlingen gick över tre varv). Av och till känns det riktigt bra och jag börjar funderar på om jag inte skall försöka ett varv till men så kommer jag in i skogen igen och så blir svaret på den frågan snabbt ett "nej". Mina underarmar är nu så slut att jag knappt kan bromsa med frambromsen eller frikoppla. Vid ett tillfälle gasar jag till för att komma över en sten och jag tappar greppet med vänsterhanden för jag orkar inte hålla kvar den på styret... Ett varv får räcka!
När varvet är över är jag trött men lycklig. Det här var kul! KTMen fungerade klanderfritt, trots kokningen i början gick den som en klocka hela tävlingen. Den är riktigt riktigt rolig att köra! Ett stort tack till uppfinnarna av elstarten!!! Utöver att styrkan och konditionen inte räcker till så tycker jag det gick hyffsat bra att köra, även om det finns en hel del att jobba på. Ett fel jag gjorde var att köra för snabbt i början, jag skulle tagit det lugnare och sparat krafterna men det är väl sådant man lär sig.
Resultatmässigt blev det efter 51 minuter och 26 sekunder i spåret en 153:e plats av de 157 i klassen som fick ett noterat resultat. YES! Jag är inte sist! Tjoho!!! Som jämförelse körde klassvinnaren de tre varven på 1:15:34...
För Björn gick det bättre förstås, även om han fick köra hela första varvet med ett löst styre. Några vurpor gjorde även att han var klart lerigare än jag men i gengäld körde han alla tre varven på 1:25:21 och kom på 41:a plats.
Summering: KUL (mindre kul med tvättningen av hojen när man kom hem)! Men jobbigt! Och så har jag så där härligt ont i hela kroppen dagen efter... Det blir nog några fler tävlingar framöver.
| 
