|
Det har varit mildväder sedan november så jag har inte fått utnyttja dubbdäcken så mycket (förutom i Östra Open-tävlingen den 8 januari) och när "Marockogänget" började tala om att träna sandkörning på crossbanan på Uringe blev jag lite fundersam. Skall jag byta tillbaka till vanliga däck? Äh, de får sitta på, dessutom får man säkert köra med dubbdäck på Uringe också, det är ju en sandbana. Precis innan vi skulle köra slog vädret om till kallt och det kom snö, så nu blev däcksvalet enkelt: dubb!!
Det visade sig ett de skulle bli riktigt många som dök upp och skulle antingen köra eller titta på. Kul! Väl samlade och konstaterande att det var rätt kallt ute (ett par minus) började avlastning, påklädning och varmkörning. KTMens elstart ville inte riktigt, batteriet hade väl inte vaknat till på morgonen. Tack och lov finns det ju även kick på den och efter ett tag går den igång.
De stora grabbarna börjar cirkulera runt banan och hoppar obehindrat över platåhoppen. Har man sett motocross på TV ser man ju hur de hoppar men upplevelsen går inte att jämföra med när man ser det "live". Eller försöker sig på att göra det själv... Vi sticker ut på ett första pass och precis vid depåutfarten är första hoppet; det är som en vägg man kör uppför. Ojoj, det är brant det här... Men det känns bra och tar man det bara lugnt kan man nog ta sig runt banan, tänker jag.
Första varvet blir bara att känna på banan, sedan kan man börja gasa lite. Dubbdäcken greppar riktigt riktigt bra, som att köra på asfalt nästan. Jag får lite luft under däcken i hoppen men konstaterar samtidigt att några av nedfarterna efter guppen är grymt branta, speciellt i övergången till den "vanliga marken". Jag börjar komma ikapp några av de andra och kör om Boberg och Tobbe, haha kul! Efter 4-5-6 varv (håller inte räkningen) börjar jag bli trött och går in i depå för att snacka lite med de andra. Alla verkar lite ringrostiga men har kul!
Pass nummer två och självförtroendet från första passet har växt sig lite väl stort... Jag gasar på och hoppar och studsar fram på banan. Vid ett hopp på första varvet tycker jag inte att jag kör så snabbt uppför men oj vilken höjd det blir på hoppet... Dessutom slår jag i förvåningen av på gasen så att hojen börjar tippa frammåt. GAAAAHH!!! Jag inser att landningen kommer bli besvärlig eftersom framhjulet kommer ta mark bra mycket tidigare än bakhjulet, dessutom bra mycket längre fram i banan än vad jag räknat med. "Sluta aldrig att köra!" tänker jag och håller i hojen allt vad det går. Tack och lov sväljer KTMens framgaffel smällen och jag lyckas hålla balansen. Puh...! Resten av passet går lite lugnare.
Efter några körpass börjar stora hojbytarkarusellen. Jocke har jag redan lovat KTMen till men den får lägga varv på banan i händerna på Sjöberg och Mattias också. Dessutom är en hel hög med Suzukis ute och snurrar så det går inte att hålla koll på vem som kör vad. Jag kör i alla fall bara KTMn och trivs bra med det.
Banan börjar nu bli lite mer uppkörd och det går hål på den tunna tjälen som ligger, så att den underliggande sandbanan blottas. Detta gör att det blir rätt skarpa kanter mellan den mjuka sanden och isen och snön. KTMens fjädring är inte inställd för det så ibland smäller det till rejält när bakdämparen bottnar i landningarna i dessa områden. Hmm, det känns inte så bra. Efterhand lär jag mig hoppa över en del av dem och undvika resten, men på varje varv har spåren ändrat sig lite, p.g.a. det blir uppkört, så man får anpassa sig. Kul!
I något av passen går Tobbe, Sjöberg och jag ut samtidigt och Tobbe vill kika på mig "för att lära sig något". Men de sätter en jädrans fart från början så jag halkar efter direkt. Jaha, han får väl varva mig då...
Allt eftersom körpassen avverkas så känns det bättre och bättre, jag vågar hoppa lite mer, håller lösare i styret och gasar mer. Ett par kurvor utkristaliserar sig som favoriter, det går att köra ruskigt snabbt i dem. Jag får faktiskt köra om en del ute på banan men blir annars mest omkörd själv, utan problem. Några av de andra klagar lite på att man blir "överkörd" av de andra men det känner inte riktigt jag. Vid ett tillfälle passerar jag Marika halvt utanför banan, hon tog ett annat spårval än det jag förväntade mig...
Martin har startat dagen på slitna odubbade däck. Efter att ha halkat runt ett varv inser han att det här går inte, så han sliter som en djur för att få på dubbdäcken han har med sig. Det slutar med att slangen i framhjulet kläms med resulterande punka... Men Martin ger inte upp utan ger sig ut och kör utan luft i framhjulet. "Jag vet inte hur det skall kännas ändå, så det spelar ingen roll" tycker han. Ja, jo, i-och-för-sig...
I näst sista körpasset gör jag dagens enda vurpa, jag lägger ner hojen lite väl tidigt innan en vall så att framhjulet släpper och jag går omkull. Inga skador på mig eller hojen men så gick det inte så snabbt heller. Senare på varvet lyckas jag peta i neutralen precis innan jag skall köra uppför en "vägg" till platåhopp. Farten tar stopp mitt i backen och hojen börjar glida bakåt med låst framhjul... H-e!!! Jag får stopp på den utan att trilla och lyckas sedan peta i 1:an och går på slangen uppför backen. Coolt!
Under sista passet går det riktigt bra. Kroppen börjar kännas mör men körtekniken stämmer bra! Visst kan man köra snabbare och hoppa längre men en sak i taget... Varje gång jag avslutat ett varv tänker jag "ett varv till" tills jag inser att man aldrig skall göra dagens sista åk, så jag kör in i depån och avslutar dagen.
Summerat var det en riktigt kul dag med många polare och kul körning! Vädret var ypperligt, sol och ett par minusgrader. Allting stämde, inga problem. Så borde det alltid vara...!
De som körde var:
Håkan
Tobbe
Sjöberg
Misi
Mattias
Boberg
Martin S
Mats N
Marika
Jocke
Och de som tittade på:
Ulrika, Jonathan och Rebecka (Mattias familj)
Viktoria (Marikas kompis)
Chippen
Fredrik, Mats bror
plus fler?
| 