Någon gång i början på 80-talet
Fascinationen för MC-åka och kanske främst för grus- och endurokörning har funnits sedan jag på små ben gränslade en liten automatväxlad crosshoj på någon form av sommarland nere i Skåne. Pappa hade tagit mig och min syster dit och efter mycket tjat fick jag till slut prova på just crosshojarna. Det höll på att ta en ända med förskräckelse då jag fick ett framhjulssläpp redan i första kurvan. Jag hade cyklat en hel del i terräng tidigare och för all del kraschat en del och det var kanske den erfarenheten som gjorde att jag lyckades reda ut det. Fråga mig bara inte hur jag gjorde… Hur som helst, det var askul att köra och pappa kommenterade efteråt incidenten i första kurvan och berömde mig för hur jag hade klarat upp det.
Uppväxttiden i övrig innehöll mest ett livligt intresse för fyrhjulade fordon, men ett litet öga sneglade nog alltid lite mot crosshojar (jag visste inte skillnaden mellan cross och enduro då…) och jag var grymt avundsjuk på den lilla killen som bodde grannar med min farmor och farfars sommarstuga och som hade en crosshoj att köra runt, runt på i trädgården.
Påsken 1998
Jag har nu en tid gått och suktat efter en motorcykel och att skaffa körkort. Ett par år tidigare fick jag följa med bakpå min kusin Tomas på en runda på hans Honda CX500C och det tog ca 200m innan jag var helsåld... P.g.a. läget där vi bodde så gjorde Mamma ett avsteg ifrån sitt annars helt solida motstånd mot motoriserade tvåhjulingar och tillät att både min syster och jag hade mopeder när vi växte upp (dessa gick ju trots allt bara i 30 km/h - ääh, ja, ähumm....) och mitt första konstaterande var att Tomas motorcykel var så mycket bekvämare och gick så mycket stabilare på vägen än de mopeder som jag och min närmsta granne hade härjat omkring på både på vägar och i naturen. Dessutom gick den ju lite snabbare... Lite senare på rundan med Tomas fick jag även tillfälle att prova att köra hojen själv och jag förvånades dels av tyngden och dels av mjukheten i fjädringen och kraften i motorn. Det här var kul!
Planerna på MC-kort lades dock i träda dels p.g.a. Mammas motstånd när jag bodde hemma och sedan p.g.a. ekonomin när jag studerade. Henrik däremot, en pluggarkompis, han tog MC-kort och skaffade en gammal Honda CB650 från 1981 och det var nu Henrik som satte idéer i mitt huvud när pluggargänget träffades hos honom i Vilhelmina påsken 1998. Henrik skulle flytta till Norge och skulle sälja Hondan. Min ekonomi hade blivit klart bättre sedan jag börjat jobba och intresset har ju funnits där ett tag... Jag slog till! En provkörning i Motala senare och Henrik fick köra ner den till mina föräldrar i Skåne senare på våren, jag hade ju fortfarande inget körkort. Min mor blev måttligt förtjust förstås men fick lov att böja sig.
Augusti 2001
Tre år efter köpet av Hondan (och efter ett par semesterresor, bl.a. till Norge) börjar jag inse att Hondan är en rätt gammal konstruktion och jag blir mer och mer sugen på att ha någonting nyare. Efter att ha plöjt igenom tester och motorcykelkataloger åker jag en dag i mars 2001 runt till lite olika MC-handlare i Stockholmsområdet för att kolla lite vad de har och för att bestämma mig vilken typ av hoj jag vill ha, det är ju trots allt en liten annan sak att se hojarna i verkligheten. Jag dyker på en sprillans ny och nedsatt Yamaha FZS 600 Fazer hos Yamaha-Center i Haninge och en provkörning senare (i snöfall och iförd lånade sommarhandskar) skriver jag på köpekontraktet.
Nu skall det bli lite mer seriöst körande och jag anmäler mig till alla SMC Stockholms kurser som jag kan, för att bli bättre på det. Hittills har dock grusåkandet blivit väldigt begränsat, med en stor och tung landsvägshoj känns det inte helt stabilt. Men jag är anmäld till SMC Stockholms gruskurs för att ändra på det.
Intresset för gruskörning väcks definitivt till liv på gruskursen. Utöver en väldigt söt tjej får jag under kursen kontakt med SMC Stockholms mycket trevliga och kompetenta instruktörer som lockar ut mig på oanade äventyr med min endast 5 månader gamla motorcykel. Efter lite sladdande och lite lätt offroadåka är jag såld, nu skall här skaffas grushoj! Också! Eller vänta nu, vill jag kanske ha en endurohoj…? Frågan stöts och blöts i några månader men till slut bestämmer jag mig för att skaffa en grushoj. Men endurointresset finns där hela tiden. Inte minst när det visar sig att den där söta tjejen nyligen hade skaffat sig en endurohoj. Men men, grushoj får det bli; en Yamaha TT600R inhandlas i november 2001.
Februari 2002
På en MC-kursresa med söta tjejen på allehanda grusvägar på Gran Canaria i februari 2002 blir intresset för grus och enduroåka bara större och större. Ett par vurpor med ett klämt finger och ett slagmärke på smalbenet avskräcker föga. Lite smällar får man ta, vilket jag även försöker övertala min plånbok om… Och tjejer blir för gulliga när man slår sig... I alla fall hon.
I samband med SMCs gruskurs 2001 anmälde jag mitt intresse för att bli SMC-instruktör och fick ännu mer kontakt med de redan grusfrälsta. Under 2002 – 2004 blir det mer och mer grusåka tillsammans med mina nu goda vänner i instruktörsgänget (se t.ex. under äventyr), färdigheten ökar och insikten följer efter, om än ibland kanske ett par steg efter. Allt eftersom körningen blir mer och mer avancerad växer sig intresset för en renodlad endurohoj allt starkare.
Sommaren 2004
Intresset för mer avancerad MC-körning växer generellt och inte bara på grusväg och enduro. Efter ett antal bankörningar med Fazern börjar dess begränsning kännas och i juli 2004 byter jag ut den mot en fräsch Honda CBR600F -00. Men det stora intresset är ändå grus- och endurokörning.
Efter att ha fått prova några enduro- och crosshojar bestämmer jag mig, jag skall ha en endurohoj! Men i sann Håkan-anda kan jag inte bestämma mig utan velar fruktansvärt vad jag skall ha för hoj, vilket Challe och Björn C upprepat får höra av mig och nog så smått börjar tröttna på. Björn har fixat med en provkörning av Husqvarna 250 och 450 crosshojar vid ett tillfälle och jag blir ännu mer helsåld (om man nu kan bli det). Jag skall definitivt ha en endurohoj! KTMerna ser väldigt trevliga ut och lite influerad av Challes val av KTM 525 EXC bestämmer jag mig till slut för en KTM, men en lite mindre och snällare; en KTM 400 EXC. Jag hittar i november 2004 en superfin -02:a hos MC-Sport, vilken endast gått några få timmar. Hojen köps och jag har äntligen en endurohoj!
Hur det utvecklar sig härifrån kan ni läsa på de andra sidorna på denna site.
| 