| Vi hade bestämt samling klockan 9:30 på söndagen men när jag kvällen innan insåg att den rutt, som Jocke och jag rekat på karta under ett par öl på krogen några veckor tidigare, var som bortblåst i huvudet bestämde vi snabbt att mötas en stund innan för att fräscha upp minnet. Morgontrötta Håkan lyckades dock inte med detta utan dök upp punktligt 09:30…
Efter snabba konstateranden av samtliga att ”fy satan vad kallt det är” fräschade jag och Jocke upp våra minnen av rutten på kartan. Marika undrade smått hur det var med skrocken om man kör över en svart katt, vilket hon i sin iver att hindra den från att nå över till andra vägkanten tydligen hade gjort. Vi enades om att eftersom katten de facto aldrig kommit över HELA vägen, så skulle det inte innebära otur. Föga anade vi då hur denna katt skulle påverka dagen…
Efter uppvärmande kaffe, tankande, inköp av bananer och Snickers och lite slangningsövningar satte vi av i jakt på grusvägar. Jocke och jag hade enats om att börja turen med att köra förbi Lövsättra, ett litet område med en del endurospår i skogen, som man kunde värma upp i. Jag tog täten och väl i Lövsättra var jag först ut i spåret. Jag konstaterade att stalpen till synes blivit högre sedan jag körde där sist och efter att ha gasat lite väl friskt och studsat, inte helt kontrollerat, genom några riktigt grymma stalpgupp, taggade jag ner lite och tänkte att det inte är så smart att tok-klota det första man gör.
Varv två i spåret tog jag en liten annan väg, omväxling förnöjer. En bit fram ser jag Jocke ståendes vid sidan av en stalpsektion och Tobbe står framför. Av märkena i gruset ser det inte lovande ut. Hoppas bara ingen är skadad, var första tanken, det är inge kul att klota i stalp med träd tätt inpå. Det visar sig att Jocke är ok men han har lyckats bryta av styret, det är halvt av vid infästningen av fågelpinnen. Hoj nummer ett i backen.
Tobbe ”McGyver” Lindblå börjar fälla skog med en schweizisk armékniv för att hitta en pinne att sticka in i styret som förstärkning. Vi konstaterar att det skulle nog hjälpa men kanske inte hålla i längden. Jag har ett styre liggandes hemma men det var en bit att åka tillbaka. Snabba tankar ger att Challe inte bor alltför långt bort och tack och lov hade han ett styre liggandes hemma. Jag sticker iväg till Challe för att hämta styret och när jag kommer tillbaka med Challe i släptåg (han tog med sig hela verktygslådan tack och lov) så börjar det bytas styre. Jockes XR blir så fin med ett högt, brett och kromat styre. Det blir lite ”Pimp my bike” över det hela.
Nu visar det sig att medan jag var borta har Martin lånat Mats fina DR-Z 400 ”tjänstehoj” på en sväng i skogen och lyckats vurpa och böja styret han med. Nämenvafan…! Hoj nummer två i backen. DRens styre går dock hjälpligt att böja tillbaka, så Mats kan köra vidare. Medan Jocke och Challe mekar XR börjar det snöa och Tobbe undrar om vi inte skall skita i grusturen och istället åka hem till någon, titta på film och äta chips istället. Förslaget är lockande men blir ändå nerröstat.
Efter en stunds mekning är alla hojar körbara igen men vi har tappat tid. Vi har kanske kört max en mil och redan två hojar i backen. Vi lämnar endurospåret och kör vidare. Vi hinner kanske ett par kilometer, sedan är det dags igen. Vi skall passera en bom och alla tar sig smidigt förbi utom Marika som med ett ljudligt kras lutar Transalpen mot en stenbumling. Lera, rötter, tätmönstrade däck och bromsning var tydligen ingen bra kombination. Hoj nummer tre i backen. Inga personskador dock, bara en spräckt sidokåpa.
Vi rullar vidare mot en väg som ser väldigt lovande ut på kartan men en bom i början på vägen ser dock svår ut att passera. Så kommer jag ihåg att vi körde där på Tonys grusrunda förra året och hittade då av tillfällighet nyckeln till låset på bommen. De andra ser ut som fågelholkar i ansikten när jag med bestämda steg går fram, plockar upp nyckeln under samma sten som den låg förra året och låser upp. Halvvägs på denna väg, som är gräsklädd och hal men skitkul, gör jag ett stopp för att se att alla är med. När Marika kommer fram till stoppet och utbrister ”Det här var ju en kul väg…” med ett tonfall som man inte kan missta sig på, så hittar vi snabbt en alternativ väg i stället för att fortsätta.
Vi får nöta lite mer asfalt än vad vi tänkt men kommer till slut fram till ett litet grustag/jordgrop. Dags för lekstuga, samtidigt som det börjar regna, snöa och hagla! Alla utom Marika börjar busa runt i sanden och leran. Det är inte så bra grepp, men kul! I ett alltför ambitiöst försök till crossvändning glider framhjulet på TTRen undan. F-n! Hoj nummer fyra i backen. Ingen fara skedd dock, bara en lite justerad barkbuster. Martin börjar klättra i jordhögar med TTEn och det dröjer inte så länge innan han också ligger och krälar på marken. Hoj nummer fem i backen.
Efter det långa mekstoppet i Lövsättra så börjar vi nu bli hungriga och styr kosan mot Finsta och deras gatukök. Innan vi lämnar grusgropen så tycker uppenbarligen Oscar att Marikas hoj (och Marika själv, för den delen) är lite för ren, för han ställer sig och börjar burna / skotta grus med KTMen med Marika rakt bakom. Hon är föga imponerad…
Väl framme i Finsta tar det en evighet att få mat (tydligen kan de bara ta emot max två beställningar samtidigt). De kompenserar dock detta omedvetet genom att göra två(!) rätter för många till oss. Huvudräkning var kanske inte deras starkaste sida i skolan, men Tobbe blir mätt. De lyckas däremot hantera en riktig sat-kärring till kund (inte i vårt sällskap…) på ett mycket bra sätt.
Väntan på maten får oss att tina upp lite (Pernilla frågade oroligt Tobbe om han var kall om pungen) och modet återvänder. Men vi ligger efter och inser att vi inte hinner till den roligaste vägen som vi sett ut på kartan. Istället genar vi och hittar på en väg som är riktigt kul i vanliga fall. Idag är det en riktig guldväg, helt nyskrapad och inte en kotte som kört på den innan oss. Jag är överbevisad, det finns en gud!! Jag sladdar vilt iväg i täten. En av lokalbefolkningen viftar och gestikulerar när vi passerar och jag tolkar honom som att han inte är helt överförtjust att vi kör förbi. De som ligger bakom intygar att han vinkade glatt och visade på att vi skulle gasa, genom att torrgasa i luften med högerhanden. Cool snubbe! Vadet-vägen är också nyskrapad och det visar sig att det inte kan bli mer nyskrapat än så, för vi kör så småningom om vägskrapan…
Nu är vi på väg hemmåt på småvägar. Vi säger hej till Mats och Marika som vid ett vägskäl tar asfaltsvägen när vi andra tar en lerigare väg. Vägen visar sig inte vara så lerig som jag befarat utan bara skitkul! Hej vad det går genom skogen. Martin och Oscar är på väg till garaget för att meka på handtagsvärmare, så vi säger hej till dem med. Tobbe, Jocke och jag tuffar på mot Sollentuna.
Tobbe tycker dock inte dagen är slut ännu utan styr kosan mot Väsjöbacken. Vi står vid foten av backen ett tag och bedömer vilken väg upp som är enklast. Tobbe sätter fart i ett försök att bestiga backen längs en stig. Det går bra till att börja med, lite halt men han kommer uppåt. På en liten platå försvinner han plötsligt i det höga gräset. Hoj nummer sex i backen… Vi väntar ett tag för att se om han kommer upp ur gräset igen, men icke. Jocke sätter fart uppåt för att se var Tobbe tog vägen samtidigt som Martin och Oscar inte så förvånande dyker upp och vill vara med och leka. Efter olika antal försök kommer alla till slut upp på toppen och beundrar utsikten även om Tobbe fick ta bakvägen upp, hans nymonterade TKC80 greppade inge bra i det hala gräset.
Till slut så tar energin slut och vi börjar rulla hemåt. Summa summarum var det en kall och lite blöt dag, vi kom inte så långt men fick köra en hel del roliga vägar och hade kul i mycket trevlig sällskap. Det var en lyckad söndag, med andra ord!
Slutställning: Oscar var den ende som klarade sig (om han nu inte mörkade uppför Väsjöbacken när han försvann ur sikte…), alla instruktörshojar i backen. Jävla katt!
/Håkan, 10 okt 2004
Stort tack till Challe som blev störd mitt i söndagsfrukosten av Jocke på en dålig mobilförbindelse som undrade om han hade något överblivet styre liggandes hemma...
| 
